7:e söndagen under året, årgång B

Jes 43:18 - 19, 21 - 22, 24b – 25; Mark 2:1 - 12

Tänk inte på vad som har varit.

Det är väl lättare sagt än gjort. Jag har hela huvudet fullt av teorier om arv och miljö, utvecklingspsykologi, ekonomiskt / politiskt inflytande under uppväxtåren etc. Det går helt enkelt inte bara att ta ett raskt beslut, för att lösriva sig från allt detta, i varje fall är det inte fallet för min egen del.

Den viktigaste sidan av budskapet i första läsningen är icke desto mindre, att Gud vill göra något helt nytt. Och kanske inte minst gäller det om vi själva är i stånd till att redan nu ana vad det rör sig om. Vi får ta fram livets ordbok och läsa om, såväl som tolka tidens tecken. Då presenterar sig små lökväxter för vår inre syn och vi tycks höra vattnet porla när isen smälter. Vi glimtar in i framtiden med hoppets balsam kring hjärtat.

Jakob, alltså Israels folk, har dock ingen grund till att förhäva sig. Det är nämligen Gud som gör det hela, som utplånar alla överträdelser och glömmer alla synder.

Med dessa ord är vi redan inne på evangeliets tankebanor. Jesus vänder tillbaka till mera välkända trakter i Galileen, närmare bestämt till Kafarnaum. Man har ryktesvägen hört om vad Jesus har gjort under sin frånvaro och genom samma informationskanal har man erfarit att han nu är hemma. Det är väl mödan värd att ta sig ett titt på vad som blivit av honom och om allt som har sagts om honom kan tas för sanning.

En av Nya Testamentets mest pittoreska scener utspelar sig nu fram för våra ögon. Trängseln kring huset där Jesus befinner sig är så tät att porten är totalt blockerad. Om någon eventuellt skulle ha upplevt en situation med trängsel i Orienten vet vederbörande att tunnelbanan i rusningstid är rena vattnet i jämförelse med denna realitet. Jesus höll på med att förkunna. Tänka sig nu en lam som såg sin chans att bli botad och som till och med har fått fyra män till att bära sig dit. Vad möter de? Trängseln. Kommer tid kommer råd sägs det. Inte tar det bärarna lång tid att inse att taket är en möjlig ingång och som vi har sett i åtskilliga illustrerade biblar firas den lame ner framför fötterna på Jesus.

Jesus tolkar denna bragd som ett tecken på tro och säger:

Mitt barn, dina synder är dig förlåtna.

Själv skulle jag ha tolkat denna akt som ett tecken på målmedvetenhet i kombination med uthållighet. När ni läser detta är det inte många dagar kvar till askonsdagen, så det kunde vara ett bra tillfälle att aktualisera sådana positiva krafter i vårt vardagsliv. Vi kan ju starta med målmedvetenheten som i tiden kommer först. Vore det inte klokt redan nu att reflektera över vad vi vill använda vår fastetid till. Så kan vi senare komma tillbaka till hur vi skall skaffa oss den nödvändiga uthålligheten. Rynka inte på näsan av uthålligheten, Thomas av Aquino satte den högt.