Ordenslivets år 2015


Här kommer vi att publicera material som har med ordenslivets år att göra.


Ordenslivets tidsenliga förnyelse i bakspegeln


Påven Franciskus har utlyst 2015 som ordenslivets år. Intentionen är att ordensfolket – systrar, bröder och präster – då ska ”väcka världen” med sitt vittnesbörd om tro, helighet och hopp. Året ska inledas den 30 november 2014, pågå hela 2015 och avslutas den 2 februari 2016.

Med anledning av att påven Franciskus har förklarat 2015 för ordenslivets år kommer jag inledningsvis att göra en snabb återblick på Andra Vatikankonciliets dokument Ordenslivets tidsenliga förnyelse. Perfectae caritatis, (PC). Därefter vill jag som en konkretisering uppmärksamma en grupp benediktinsystrar i USA, vilka på ett genomgripande sätt omsatte konciliets texter i praktiken – något som radikalt kom att förändra hela deras liv. Detta för reflektionen vidare till den pågående konflikten mellan Leadership Conference of Women Religious (LCWR) och Troskongregationen, samt det årliga möte som de cirka 800 ledarna för dessa amerikanska ordenssystrar nyligen höll i Nashville. LCWR omfattar 80 procent av USA:s cirka 51 600 ordenssystrar. Vid sidan av denna stora organisation finns även en mindre, nämligen Council of Major Superiors of Women Religious of the United States, som inte är involverad i konflikten med Troskongregationen.

Om ”ordenslivets tidsenliga förnyelse”

Konciliets dekret om ordenslivet är kort och koncentrerat. Det förutsätter en kännedom om konciliets konstitution om kyrkan (Lumen gentium) och ska särskilt ses i relation till de dokument som handlar om kyrkans förhållande till omvärlden. I sin inledning till den svenska översättningen av dekretet skriver Herman Seiler: ”Liksom Kyrkan ville förnya sig genom detta koncilium blev det allt klarare, att även ordnarna till sitt innersta väsen har att göra med en reform.” Orden ”till sitt innersta väsen” är viktiga, eftersom det inte i första hand rörde sig om några yttre små justeringar i klädsel med mera, utom om en förnyelse inifrån, där drivkraften var den heliga Andens vind, vars blåst kyrkan var beredd att utsätta sig för. Seiler påpekar också att dekretet är det enda av konciliets dokument som redan i titeln hänvisar till nyckelordet aggiornamento (uppdatering, anpassning). Han har då i åtanke den latinska titeln Decretum de accomodata renovatione vitae religiosae ”Perfectae caritatis”.

Dokumentet uppmanar ordensfolket att rannsaka och förnya sitt liv särskilt på tre områden:
att ”återvända till källorna”, det vill säga ordensgrundarens intentioner och tolkningen i dagens samhälle;
att se till ordensmedlemmarnas behov, särskilt tillhandahålla en god tidsenlig utbildning för tjänsten bland medmänniskorna;
att ”tyda tidens tecken” så att ordensmedlemmarna ”i trons ljus skall kunna göra en riktig bedömning av det som kännetecknar världen i dag och med apostolisk iver erbjuda människorna en effektivare hjälp” (PC 2).

I paragraf 2a sägs också: ”Eftersom den yttersta normen för ordenslivet är att följa Kristus enligt evangeliets lära, skall ordnar och kongregationer anse detta som sin främsta regel.” Det kan tyckas självklart, men före konciliet var ordensmedlemmar underkastade en mängd detaljerade små regler i sitt dagliga liv. Dessa blev nu relativiserade till förmån för evangeliet. Paragrafen blev, skulle det visa sig, användbar i sammanhang då man behövde motivera förändringar och annorlunda prioriteringar.

En upplevd historia

Termen ”ordensfolk” är samlingsord för en mängd olika grupperingar av systrar och bröder som har olika inriktningar, lever i enlighet med olika spiritualiteter och har olika arbetsuppgifter. Gemensamt för dem alla är att de valt att utifrån sin personliga kallelse leva i Kristi efterföljd (sequela Christi). De kan vara monastiska och tillbringa sin huvudsakliga tid i bön hemma i klostret, eller så kallat apostoliska, vilket innebär att de vid sidan av böne- och kommunitetslivet har ett utåtriktat arbete. Den miljö i vilken de verkar sätter också sin prägel på livsföringen och inriktningen. När det gäller ordensfolkets situation i verkligheten behövs därför konkretiseringar. En öltillverkande cisterciensmunks liv i Belgien ter sig annorlunda än en trosundervisande Mary Knoll-systers i Oceaniens övärld. 


Här kan du läsa artikeln i sin helhet!